Simma lugnt!

Genom list, förslagenhet och hjälp från svenska CTF-spelare har Harriet till sist lyckats lura Kenneth att överföra sitt medvetande till en engångssond och skicka honom på en enkel resa mot solen. Hemfärden borde nu vara en lättnadens promenad tillbaka till köket, tack vare noggranna algebraiska uträkningar. Långsamt får hon satelliten att lämna sin omloppsbana och börja sin resa ned genom atmosfären, men något är fel! Det går alldeles för fort! Ganska snabbt blir det obehagligt varmt inne i satelliten.

Satelliten far genom atmosfären som en överentusiastisk fyrverkeripjäs. Nödfallskärmen som Harriet lyckas utlösa gör inte mycket mer nytta än en servett ovanpå en vulkan. Med ett högljutt plask landar den tilltufsade satelliten till slut rakt ner i ett av Bermudatriangelns mer kluriga hörn. I stället för att lugnt bädda ner sig i bottenslammet når satelliten botten med en våldsam duns och ljudet av metall som slits sönder. Harriet kikar ut genom ett fönster och ser ut över ett svagt upplyst komplex av undervattensbyggnader. På en vägg kan hon läsa texten: CASCADA - Framtidens lösningar, redan idag!

Harriet hinner inte mer än börja fundera på vad hon ska ta sig till nu, när tankarna avbryts av en knackning på fönstret. En dykare med en extra syrgastub och en mycket skeptisk min pekar mot en lucka i sidan av en av byggnaderna, och snart är Harriet, blöt men i övrigt oskadd, inne i anläggningen.

CASCADA visar sig inte vara vilket laboratorium som helst. De jobbar med vaccin mot hajfeber och har, eller snarare hade, därför ett gäng testhajar inlåsta. När satelliten landade plattade den till delar av labbets kommunikationsutrustning, slog ut strömmen i vissa sektioner och öppnade en lucka som gjorde att flera testhajar fick fri entré till resten av anläggningen. Nu blinkar röda varningslampor, konsoler skriker, kylskåpet är tomt och det är stopp i toaletten, ett läge av ofas som endast kan beskrivas som problematiskt. Labbets inre är nu en labyrint av låsta dörrar, huvudsektionen är kodlåst, nätverket är nere och en last av arga, hungriga testhajar plaskar runt i korridorerna och letar efter... fel saker. Om och om igen ekar dessutom en mekanisk röst genom korridorerna: "Kommunikation nere. Kontakta ytan för att återställa."

Nu är goda råd dyra! Dessutom räcker syret i anläggningen och i eventuella temporära luftfickor inte för evigt. Det räcker faktiskt ganska exakt i åtta timmar.

Kan Harriet kontakta Harald för att få hjälp? Kan hon undvika att oplanerat mata hajarna? Hajar med förhöjd kroppstemperatur älskar kaniner, det vet alla. Kan hon komma åt systemen och återställa kommunikationen med ytan?

Nu är det mycket på en gång. Återigen behöver Harriet din hjälp! Vem kunde tro att ett äventyr på 3000 meters djup skulle kräva klurighet och välslipade cybersäkerhetsskills?